Energi

Älskade hatade energi

Jag har alltid fått höra ”Var får du all energi ifrån?”

Hela mitt vuxna liv har nog präglats av en rastlöshet och en outtömlig källa av energi, alltid varit ”på” och driven framåt.

När jag sista åren mått dåligt så har jag hela tiden skyllt på att det är energins fel, att jag hela tiden har ett högt tempo och att jag måste lära mig att varva ned. Det har ju varit ett evigt kämpande och jag har gjort tappra försök att dämpa mig, att sakta ned, men med blandat resultat. Men sen i somras är det som om energin är borta, den finns inte kvar, och med den försvann också delar av glädjen och kanske min identitet?

 

Vart tog du vägen?

Jag har senaste åren funderat på om jag eventuellt har ADHD, och nu när utredningen precis har börjat så är ju energin, rastlösheten borta?? Som om att den sprungit och gömt sig.

När jag häromdagen träffade en gammal kollega började vi prata om just rastlöshet och energier. Hon är precis lika dan som jag var tidigare, hon strålar energi, glädje och bus. Vi pratar om hur vissa stör sig på att vi har denna energi, och vi pratar också om hur vi stör oss på dom där såspropparna och bittra människorna som inte är som oss.

Vi konstaterar ganska snabbt att vi nog inte är så lätta att leva med, men att dom runtomkring oss skall vara glada, dom kan ju ta en paus från oss det kan inte vi!

Jag har funderat lite på den diskussionen och även upplevt en saknad av min egen energi, men det var som om att när jag fick uppleva hennes energi så började min egen energi vakna till liv, som om hennes energi väckt min.

Jag lyssnar mycket på ljudböcker nu förtiden och promenerar galet mycket, det är mitt sätt att rensa huvudet och på något vis stänga av allt brus, och för varje dag är det som om att bruset minskar och jag känner mig bekvämare och gladare, och energin tittar fram emellanåt.

En brasa eller en kontrollerad eld.

Jag tänker mig en majbrasa för att den symboliserar våren för mig. Den är ju både vacker och mäktig men under kontroll. Ibland sprakar det till och en gnutta glöd stiger mot himlen och kanske tänker vi ”Oj, hoppas att den inte flyger iväg och startar en skogsbrand” eller så får gnistan oss att titta upp, kanske mot en stjärnklar vårhimmel med vackra färger. Visst är det en ganska fin bild? Brasan värmer oss och vi får hopp om ljusare tider och en begynnande sommar.

Vad händer om vi tar in den där brasan i vardagsrummet och försöker låsa in den?

Det blir katastrof eller hur? Hela vårt hem kanske brinner ned!

Kanske är det samma sak med energin inom oss, om vi försöker låsa in den blir den galen, den gör motstånd och vill verkligen inte vara inlåst. Den eldsvådan är inte lika vacker och gemytlig som majbrasan eller hur?

Men kanske hinner brasan kvävas och dö ut, och tillslut är det bara en kolhög kvar som ryker och glöder lite försynt, energin är borta den är kvävd.

Är det vad som hänt med min energi?

Jag har försökt att låsa in den i tron om att det var den som fick mig att må dåligt, men i själva verket var det kanske så att jag stod för nära brasan, så det brände i ansiktet, så istället för att ta några steg bakåt för att återigen kunna betrakta det vackra i brasan så låste jag in den.

Vad hände då? Hela mitt ”hem” brann ned, mitt riktiga jag försvann i branden.

Nu finns det som tur är lite glöd kvar, det ligger där och pyr. Jag skall varsamt lägga på lite fler pinnar på brasan och låta den flamma upp igen, till en lagom stor brasa som jag kan hantera och betrakta. Aldrig mer skall jag försöka låsa in den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *